Hej vänner.

Idag har jag fått mail. Ett sånt där mail som INTE är ett kedjebrev, som inte handlar om att jag ska köpa äppelcidervinäger på kapslar för att jag ska gå ner i vikt, och det handlar inte om att nån har taggat mig på facebook. Jag har fått ett brev som likagärna kunde ha varit ett handskrivet brev som skickats på posten. Ett personligt och alldeles underbart brev. Från min allra allra bästa vän Johanna. Jag råkar väl ha ganska många kompisar som heter Johanna. Ungefär alla mina allra bsäta vänner heter så. Men denhär Johannan är min specialare. Vi har känt varandra since always, för att blanda in lite engelska. Hon bodde också i Skultorp när vi var små. Sen hände det nåt, nåt som är signifikativt för mitt liv. Everyone i know goes away in the end. Hon flyttade inte till Hentorp. Hon flyttade inte in till stan, och hon flyttade inte till Tibro. Hon flyttade till Belgien. BELGIEN. Hajar ni? Jag var 14 och hon var 13. Vi umgicks i stort sett varenda dag och hade så gjort från det att vi var 3 och 4. Sen helt plötsligt en dag var hon bara borta. Det var ganska tomt.

Jag jobbade i kiosken en dag. Johannas lillebror Fredrik, som på nåt sätt är min lillebror också, sprang in till mig i kiosken och köpte en tidning. Sen sa han "jag måste ha nåt att läsa i bilen, vi ska ju åka ganska långt". Herregud. Johanna satt i bilen och grät och ville inte säga hejdå, och jag ville inte springa ut och säga hejdå för jag ville inte se henne åka. Sen den dagen träffar jag Johanna två gånger om året. En månad på sommaren, oftast juli. Och två veckor runt jul. Det är den bästa tiden på året, om sanningen ska fram. Jag vet inte vad det är, men jag och Johanna vi är liksom ett. Det spelar ingen roll hur lång tid vi är ifrån varandra, vi är aldrig riktigt ifrån varandra ändå. Ibland får man ett mail, eller en söt present, eller en tanke, eller ett sms. Och ibland springer man på hennes mamma, bror, morbror eller mormor på stan. Det är som att spring att springa på en liten del av henne. Det gör mig lycklig. Fast saknaden smyger sig på. 

Åh, Johanna. När vi inte setts på länge så är det tomt i mig. Gode gud vad jag saknar dig. Och här sitter jag och gråter. Och nånstans vet jag att du gör det också. Det är jobbigt att veta att du bor på Kanarieöarna nu. Men det är ganska skönt att man kan hälsa på. Det längtar jag efter, men mest av allt längtar jag efter dig. Och att sova över och prata hela nätterna. Och dricka filmjölk med saft. Och gå till skolan ihop. Och att bara få krama dig. Det saknar jag nog allra mest. Att ha dig riktigt, riktigt nära.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

en såndär som gör kort i parti och minut till födelsedagar och jul. och kanske för att vara rar om någon slagit sig. jag gillar också att slå in fyrkantiga paket med dubbelhäftande tejp.   och nu har min familj ett årligt event i februri som hete...

Nu håller vi alla tummar för att Thomas Bodström blir partiledare och att Per Nuder och Sven-Erik Österberg inser att det är 2012 och att domedagen/skärselden/ragnarök/armagedon är nära, att dom äter pepparkakor hela året och att de stannar på sina (...

STOPP! jag fattar la att jag inte posta två inlägg på raken, det är ju som att spamma! (alternativt att tro att man är någon slags storbloggare som tex Blondinbella eller Alex Schulmans fru). men hey! nu är det så att jag vill berätta mer än att jag ...

jag vet inte hur mycket jag ska erkänna här vad gäller detdär med löpningen. jag kan få det att låta som att jag idag bara tog den lilla sträckan "Brunnsbo runt" eftersom det var så längesen jag sprang just den (för att få det att låta som att jag ju...

Nu ska vi prata hobbies vänner. för det har jag väl kanske några stycken. jag pysslar ju... å så har jag ju en såndära lika-som-bär-grej. kan inte hjälpa det. det är som en drog. och här kommer dagens lilla bidrag.       Rihanna?             ...