Idag skulle jag ut och gå. Så var det bara, och så gjorde jag. Jag gick och gick, och hade inget mål alls. Å sen helt plötsligt var jag där, i Håkans Gullbergs kajs paradis. Själv tyckte jag inte det var så paradislikt. Solens strålar värmde förvisso i anisktet, men om det samtidigt luktar honung så finns det inget postitivt i hela världen som kan höja upp doften av honung. Fan va äckligt det är. Det äckligaste i världen faktiskt, både till lukt och smak. Å det är ju ändå typiskt på nåt sätt att det är i solens efterlängtade strålar den äckliga honungen ska komma, när jag vandrar i Håkans fortspår vid Gullbergskajen. buhu, poor me.

fick skoskav också.

det va ju ingen nyhet kanske, eftersom jag får det jämt.

borde lära mig nångång kan jag tycka, och sluta spontanpromenera.

alternativt köpa nya skor, amen.