Läste en artikel om en man i Hudiksvall. Som samlade på fåglar. Ovanliga sådana. Och ganska många. 13983 stycken närmare bestämt. Och alla mer eller mindre ovanliga eller fridlysta. Snubblade i samband med artikeln över en bild på tre tranor, 10-15 höns och en sångsvan, och tänkte en stilla tanke att det är en fruktansvärd tur att jag på något sätt inte haft med detdär att göra.

Jag kan inte på något sätt se mig tillsammans med 13983 fåglar. Överhuvudtaget. Framförallt inte inomhus. Även om mannen i fråga gjort goda gärningar när han faktiskt sett till att avla fram fler djur av dessa ovanliga varianter. Men ändå. Han har ju gjort mer skada än nytta! Alltså,13983 fåglar inomhus (!) däribland tre tranor och en sångsvan. Det är HEMSKT! Så gör man inte. Speciellt inte mot fåglar. (eller andra djur såklart) Om man nu inte har ett Zoo, då förståss. Men då får/kan de ju vara utomhus.

Men jag antar att man måste ha nåt slags tillstånd om man vill ha Zoo. Och fler sorters djur än bara en art. Och inte kan man väl bara åka å samla in djur hur som helst?

Nej. Det går verkligen inte för sig.

(Men jag undrar ändå hursjutton han har burit sig åt när han tagit in alla dessa djur. Särskilt intresserad är jag över tranorna, eftersom de är ganska skrymmande och högljudda. Och, gud förbjude, tänk om han även hade en struts!)

Vill man själv läsa om mannen kan man få göra det här.

Det finns några grejer som är sjukt irriterande i vardagen. Tillexempel som när man* diskat, och sen kommer på att man kanske skulle äta. Hur stor är lusten att faktikst äta, trots att man är skithungrig, när man precis har diskat? - Nej, inte så stor.

Eller som när man precis varit ute med soporna och upptäcker ett yttepyttelitet mjölkpaket som inte kom med. Hur gärna springer man ner 4 våningar bara för det lilla mjölkpaketets skull? - Nej, inte så jättegärna faktikst.

Eller när man tvättat och sedan på kvällen i stort sett fyller tvättkorgen igen med tvätt. Evighetsarbetet i hushållet tar ju fanimig aldrig någonsin slut. Inte för att jag tycker det är jobbigt, men jag blir alltid lite ledsen att tvättkorgen aldrig kan vara tom.

Och det värsta av allt. När man läser intressanta böcker men måste, MÅSTE, läsa  lite i taget för att man inte ska koka över av ilska, igenkännande och känsla utav otillräcklighet. Boken jag talar om just idag finns att hitta här.

* Man är i detta fallet jag. Säkerligen någon mer. Hoppas jag. Pliis?