Igår var det en riktig rackarrökare till dag. För det första så var det varmt som helvete, kanske sista sommarvärmedagen år 2008. Det bestämde vi oss för att fira, så vi fikade på världens kanske bästa fik, ute på gården. Det var mysighetsfaktor hundranittiofem på det. MEN, innan vi fikade så skulle vi såklart till systemet. Systemet är en bra affär att gå i, speciellt när man vill inhandla alkoholhaltig dryck. Men om man som jag, skulle handla typ 5 liter alkohol på flaska, ja. då är inte systemet dem optimala affären att börja sin stadsrunda på. Men vad har väl en liten tjej att säga till om när hon går på stan med tre maskulina och manliga män? Nej, tamigfan inte ett skit. Dethela slutade i att jag hade bärhjälp och att jag var nöjd rakt igenom.

Efter det skulle jag blanda bål. Men det slutade med att Johanna gjorde det. Utom de stackars fyra annanasbitarna som hon vägrade skära då hon med bestämhet hävdade att hon skulle få annanasfläckar på sina kläder (dehär annanasfläckarna, de beryktade och svårborttagna). Fläckar verkade bli ett genomgående tema på hela kvällen. Men nu är inte fläckarna nåt som stör mig över huvud taget. Det är väl mest att hela kvällen och natten var fläckfri. Flawless. Förutom att Johanna höll på att dö igårkväll. Hon blev förföljd av en NBS med jättevita tänder, det var liksom det enda som syntes i mörkret. Men hon hann mota honom i dörren, så hon kom hem och var i tryggt förvar redan klockan fyra på natten. Tidigt och bra, och somsagt. FLAWLESS.

Idag är jag inte bakfull. Inte det minsta, och det är egentligen konstigt.

Nu ska jag och Jojsan spela Yatzy, kolla på Iréne Huss och käka jordnötter. Det är jag värd såhär efter tre utekvällar på raken.

igår hade jag inflyttningsfest.

Sjöberg va tillbaka i Sjövilt slag. (Nästan) alla jag ville ha här var här. Jag fick väldigt trevliga presenter helt utan förvarning, det var god stämning och Morfars levererade ju i vanlig ordning både i stämning och musik. Kebaben från nudelbar var god och sällskapet var glatt.

Igår var det skönt att vara en del av det bästa livet i hela världen.

Det är en alldeles underbar dag här idag. Det känns inte riktigt som tiden kommer räcka till, men det gör inget. Livet är somsagt så jävla tråkigt nu. Det finns absolut ingenting som inte är bra. Allt är bara jävligt gött.

Och så var det ju dendär historien om salta sillar. Man kan ju kissa på sig av asgarv.

jag så nåt som va jävligt genomtänkt och smart igår. som jag på heder och samvete lovade att jag inte ska blogga om.

Jag tänker inte blogga om det, för jag har faktiskt glömt bort vad det var. Och det är ganska typiskt. Bra saker sätter sig inte. Men lite mindre bra saker, som t.ex att en åsna alltid kan se sina fyra ben och att en gurka procentmässigt består av mer vatten än vad medelhavet gör. Ibland undrar jag bara varför det är svårt att komma ihåg saker som det inte skadar att komma ihåg. Jag kanske inte har mer minne. Jag måste kanske skaffa nåt intramuskulärt minneskort? Är det så att min tankeverksamhet och hjärnkapacitet har nåt sitt max? Jag hoppas inte det. Det finns ganska många grejer jag skulle vilja göra och lära mig som jag inte vet någonting om ännu.

Jag undrar några saker. För det första undrar jag varför man inte gör saker som man tycker om lite oftare. Varför käkar jag inte glass varje vecka, t.ex? Varför lagar jag inte superduperbra mat varje dag?

Men vet ni vad jag undrar mest av allt? Varför blir man så jävla lat såfort man inte har nån cykel? Varför kan jag inte gå till maxi och handla? Man blir bortskömd när man har ett styre att hänga påsarna på, helt klart.

Idag är det fredag. Men snart vet jag inte vilken dag det är och när det blir ny dag. Man blir bra confused när man är uppe alldeles för sent på nätterna.

vänner. livet är ganska tråkigt.

(man kan inte se ironi i text.)

härni, här kommer nåt jävligt unikt i denhär bloggen. jag ska fylleblogga på en torsdag. jajävlar, det ska jag! Därför ber jag om ursäkt för eventuella stavfel och roligt ihopsatta ord eller krångligt isärskrivna ord. jag har helt enkelt inte kontroll på alla tio fingrar. Men nu får stå ut med det.

Sia har gjort en anna bra låt som heter Academia. Den lyssnar jag på nu. Jag tycker den är bra av främst tre anledningar. 1. Jag är akademiker. 2. Den har finurligt skriven text som man knappt kan sjunga med i när man är lite såhär... påverkad av alkoholhaltiga rusdrycker. 3. Jag är akademiker, jag vet att jag sa det. 3, igen. Hela skivan är jättejättebra.

Snart ska jag gå till Mårtenssons och plugga. Mårtensson är ett uteställe i denhär stan. Jag ska tydligen göra en studie av det sociala samspelet mellan människor, där. haha. vilket skämt, jag är ju inte helt okej i hjärnan. Varför blir jag alltid sånhär när det är viktiga grejer på spel?

Eller ångestskivan, eller söndagmorgonsskivan, eller borsta-tänderna-först-skivan. Vilken relation man än har, eller vill ha, till denhär skivan så är den värd långt mer än en lyssning. Skivan heter Some People Have Real Probelms och dethär är låten Electric Brid, mer känd som lindex raklamlåt för tillfället.