Mitt hem. Min taklägenhet nära Nissan, i Halmstad. Med mina möbler och mina kläder och min musik och mina saker. Det är ju här jag är hemma. Här jag lever mitt liv och det är här jag har min borg. Förut var det här jag kände mig trygg och säker och stark. Nu ligger här ett skivfodral i tyg med plastfickor inuti och däri finns 50 filmer. Ovanpå ligger det en t-shirt med Che Guevara-tryck. Det står en kaffekopp på bordet, och det ligger mentosfolie mellan stråna på mattan. Det står två tallrikar prydligt avsköljda i diskstället och det ligger två täcken i min säng.

Och dethär är ju mitt hem. Men inte längre bara mitt.

Det bor nån här som inte är här för tillfället. Nån som ständigt gör mig påmind om att det är här jag är säker, trygg och inte ensam. Men det är svårt att vara trygg och säker utan honom... Det känns inte säkert att gå och lägga sig om inte han ligger bredvid. Det är inte roligt att äta mat. Det är inte lätt att göra nåt, egentligen.

Det är egentligen himla tråkigt när han inte är här, för det är ju han som gör att det är roligt att gå hemifrån. Då får man nämligen träffa honom när man kommer tillbaka till hemmet, borgen och säkerheten.

Sen att han har körtelfeber och saknar korsband, det gör detsamma.

Alltså. Bacon. Det är nåt med bacon som får mig att smälta och gå av och bli hungrig och allt detdär. Bacon är nog tamigtusan det godaste jag vet. och ja, jag rangordnar min kärlek till bacon ungeför såhär:

 jag vill ha en ritkigt man. och bacon
 nu har jag båda
 bacon i frysen och riktig man i hjärtat

det är min finaste dikt någonsin.

jag står för varenda ord!

... och därborta vid köksbordet sitter han.  och räknar. och räknar. och räknar.

och här i sängen ligger jag. och tittar. och tittar. och tittar.

det finns inte ord för hur kär jag är.

I förrgår var allt glasklart. Hela livet. Jag kunde tänka på att jag ska jobba nu i sommar och sen plugga. Det vet jag att jag fortfarande kommer göra ju. Sen hände något.

Jag har blivit helt dum i huvudet. Min hjärna beter sig lite begränsat. Mat, jobb och sömn finns med i tankemmönstret som rutin. Men allt annat är borta. Eller kanske inte allt.

Igår började det nya livet på ett golv hemma hos E och F. 

Tio fingrar och tio tår. Världens rufsigaste hår. Världens bästa människa. En kromosom som är lite lite lite lite för lång. Som leder till att livet blir lite lite lite mer svårhanterligt. Men som också gör att hon är lite lite lite lättare att älska.

Detta är ett helt inlägg ägnat åt världens modigaste tjej. En tjej som visar att man kan vara mörkhyad, förståndshandikappad ochtonårstjej samtidigt utan att för den sakens skull bry sig om det över huvud taget.

I helgen har jag varit på besök hos nämnda tjej. Som sagt, i mina ögon, världens bästa. Det är så skönt att få umgås med henne. Michael Jacksons död var ju inte så hemsk, men stackars djuren han ägde. Hur ska de få mat? Och stackars mig som nyser så av pollen, hur ska jag då kunna följa med och bada om jag är allergisk mot utomhus. Sättet hon tänker på är ovärdeligt, och man hoppas stundtals att hon aldrig ska sluta tänka som hon gör. Hennes livssyn är ovärdelig. Idag är det tisdag, och mycket längre än så sträcker sig inte världen. Möjligtvis kan världen sträckas till sin kusin som halvt om halvt ligger och sover intill. Och i det ögonblicket är det ovärdeligt när världens modigaste, bästa och alldeles underbaraste mörkhyade, förståndshandikappade och 15-åriga tonårstjej kryper upp i sängen tätt intill, ger mig en av sina allra  goaste kramar. Klappar mig på armen samtidigt som hon stoppar in sin ena arm under min nace och säger, "hackasch hemma. Inte hola, inte hyscha". (Stackars Emma. Inte sola, inte nysa)

Det är synd om mig när jag varit ute i solen. För det första nyser jag, och för det andra så har jag bränt mig i solen. Men hon då? Hon som har en lite lite lite för lång kromosom som gör att hon inte är som jag. Kärleken man får i det ögonblicket,är mer än vad många därute någonsin kommer få uppleva.

Jag är glad att jag har en hjältinna i min släkt. Sen är det skitsamma att hon kommer från ett annat land, har en utvecklingsstörning och är som tonårsbarn är mest. Hon är ovärdelig.

jag vet inte o jag borde.

men det känns ändå på nåt sätt som om det är värt att prata om.

Michael Jackson är död. Han dog liksom ganska nyss. I hjärtattack. Och jag tog illa vid mig. Faktikst...

Liksom. Jag vet hur människor som dör i hjärtattack ser ut. Just där och då när jag läste nyheten tänkte jag mycket på det som kom att vara Michael Jackson för mig. Frågan om att vara svart eller vit. Och visst är det lite ironiskt att han inte längre behövde fundera längre över sin egen kropps färg. I den stunden behövde Michael Jackson inte tänka på dethär med svart och vitt längre. Han var liksom inget av det. Jag vet hur människor som dör i hjärtinfarkt ser ut.

Skickade iväg sms till folk jag kände, bara för att inte veta nyheten själv. Alla reagerade på samma sätt, "VA?!". Jag kunde inte ens fortsätta äta min räkmacka... Så nu sitter jag här på min soffa. smsar med min storebror om dethär med MJ. Skriver helt sjuka saker, som t.ex "Det känns som ett PR-trick. Det är så jävla typiskt Michael Jackson att dö, bara för att då ägnarman lite tid åt honom igen. ohc fatta hur många skivor han kommer sälja nu". Och inte för att vi är arga, men han har symbpliserat vår barndom litegrann, och nu är han borta... det känns sjukt. Precis som när Astrid Lindgren dog. Eller så det kommer kännas när Ingvar Kamprad avlider. Surrealistiskt och  lite knäppt. Sen får jag sms från bror. han skriver "han hade vist 47 planerade konserter i london. Stressfaktor 2000. Sen mådde han väl inte så bra fysiskt heller, han föll isär bit för bit kan man säga. Tänk att lite olycklig barndom kan göra så mot någon..." Och det är inte meningen att göra sig lustig över någons bortgång. För det vill vi inte. Men det känns bara så ironiskt knäppt att han är borta.

Heal the world, make it a better place.

 - För Michael. För världen. För oss.

Mot nästa helg är prognosen mer osäker, men det ser ut som att sommarvädret håller i sig.

– Det kan bli en ökad risk för regnskurar, men det är egentligen bara normalt så här års.

 - För det är jävligt normalt med regn på helgen såhär års. Det har jag alltid sagt.

För några dagar sedan låg google.com nere.

Nu ligger facebook nere.

Hur är det tänkt att man ska kommunicera med omvärlden nu?