Idag har jag ro och frid i min kropp. Igår klockan tjugo i sju slapp jag vänta längre. Morfar somnade fridfullt in. Lugnt och stilla och vi var där allihopa. Det känns så förbjudet att säga att det är skönt, men det är det. Väntan är över, och morfar är äntligen lugn.

Jag tänkte bara att ni ville veta.