Det behöver inte sägas mer än så. Puttenuttigt är ordet.

Här går man, och har räddat liv hela dagen. Idag har jag gjort så jävla många viktiga grejer så hälften kunde vart nog. Å så kommer man hem. Här är allt mitt fel. Det är mitt fel att det ser ut som fan. Det är mitt fel att kläderna jag hade i Åre FORTDFARANDE ligger i en jävla resväska (dom är tvättade, älsklingar. SÅ äcklig är jag inte). Imorrn ska jag väl ta tag i allt. Hela livet. Men det känns så jävla orättvist. Här går man och räddar liv, men man har fan inte ens ett eget. 

Surkärring 2.0 Jag känner mig inte i mitt esse.
Inte ens denhär skitlåten gör mig på gott humör. Jag skiter i tio-i-bott-listan. Idag/ikväll/i natt ska jag tjura.