... Ibland hjälps det inte att man är 90 år och i övrigt frisk.

Min mammas moster (det kan låta avlägset, men för mig är det som mormor) opererades igår. Det va nåt med foten. Det är fortfarande nåt med foten, man kunde liksom inte operera bort Kallbrand. Hon ska amputera foten, imorrn.
Gör hon inte det så... ja.

Vilken jävla bajsdag. 

Sitter just nu med min barndoms hatplagg. Mammas gamla, gräsliga och helt oförklarligt underbart sköna kofta som hon snodde av mormor nångång på 70-talet. Och jag måste erkänna, den är fortfarande gammal. Men jag kan förbise det. Den är snygg. Mode är konstigt.

Det är dags för die strickjacke att bli mitt modeplagg. I veckan ska jag ha den när jag fikar på stan. Bara för att ha gjort det.

Den är hel. Den är skön.

Nja, detdär med tårdrypande kan ni skippa. Det såg mest bara bra ut.

Men jag läste nåt så himla bra. Det är tur att du är en modern kvinna, så du inser att man inte kan slösa mycket tid på onödigheter. Även om de ser bra ut i kofta. Så slående.

But who are you to tell who to love?

You better move on.

Herregud vad mycket kärlek det blivit på senaste tiden.

Mer lycklig kärlek till alla. Amen.

därför kommer här en bra och passande låt. varför hade jag inte med den på tio-i-topp-listan?