I morse var jag ganska väck. Mamma kom in till mig och sa godmorgon. Jag trodde det va söndag. Klockan var halv åtta på en måndagmorgon. Jag har blivit bestulen på en hel jävla dag. Nu klagar jag inte på en enda dag av de jag haft i Halsmtad men om man är bakfull och död i nästan ett helt dygn, ja... då kan man, med ganska enkel matematik, räkna ut att man missat en dag.

Idag kom min vinnarskalle väl till pass på jobbet. Det finns liksom en match jag vägrar att förlora. Vem vill förlora mot döden, när det gäller någon annans liv? Jag känner inte att det är min grej, och det är den sista matchen jag vill torska. Jag skulle nästan kunna säga att jag älskar att förlora i TP som jämförelse med hur mycket jag hatar att förlora mot döden. När två personer stått och kompirmerat 500 gånger kan man tycka att hoppet är ute. Men jag vägrar. Varför förlora när det ger utslag på skärmen? Tillslut fick jag tillbaka en svag puls. My ass. Skam den som ger sig. Glöm aldrig det.

"Tvålar i vackra färger" Det var tre orangea tvålar och tre gall-gröna tvålar på bild i tidningen. Vackra färger? Sen NÄR blev orange och grönt vackra färger? Det är kanske lite coola färger. Men vackra färger? Nej. Vackra färger är vitt och rosa, när himlen är sådär blå som bara himlen kan vara. DET är vackra färger.

Jag blir så jävla trött på folk som anser att orange överhuvudtaget är vackert. Det är ju så gräsligt så man vill spy.

Närfan ska jag sluta frysa?