Dethär kan vara det absolut roligaste i tv-historien.

hooked on human touch.

Det har varit en ganska jobbig vecka. En riktig jävla skitvecka rent ut sagt.

Emma Sofia Vilhelmina Lilja. Det är jag. En rosa drömvärld med bara en jävla massa roligheter, det är där jag lever. Problem finns inte där. Allt är bara ulligt, gulligt och jävligt fluffigt. Ganska enkelt. Inga krav. Allting som jag vill kan jag göra. Och sen så krashlandar man i verkligheten. Kan ni tänka er att jag har stött på problem? JAG, liksom? Jag är ju den mest öppna och mest okomplicerade människa som finns. Finner mig i nästan allt, och hatar allt vad konflikter heter eftersom jag aldrig ställs inför några. AHMEN klartsomfan jag ska få problem. På jobbet av alla ställen. Och nu ska ni få höra mitt problem. Jag får inte vara Emma Sofia Vilhelmina Lilja på mitt jobb. Eller får får jag väl, men jag kan inte. För då har jag inget jobb kvar. Man kan inte vara evigt glad och skrattig, man kan inte sitta i en stol och se ut som en förslappad tonåring (även om man är lite över 20). Man måste ha en proffesionell inställning till sitt yrke. Och det har jag, fast på mitt sätt. Jag lyssnar som allra bäst när jag sitter skönt. Jag mår bra när jag skrattar och ler, då känner jag mig trygg. Men det passar sig inte när allt man gör kan leda till en annan persons död. Nej. Därför fick jag prata med chefen. Skärp dig eller skit ner dig. Det var väl så det lät ungefär.

Det hade väl varit annorlunda om jag hade gjort något som var precis värdelöst. Men så är det ju inte. Det är ju bara så illa att jag inte kan vara min egen person. Helt plötsligt inser man ju att det är inte riktigt rätt att jobba inom sjukvården när det tar bort en del av ens personlighet. 

Jättekonstiga och jätteannorlunda tankar. Just nu tänker jag bara;
Måndag till fredag

Åtta till Sjutton

Fan va gött.