härni, här kommer nåt jävligt unikt i denhär bloggen. jag ska fylleblogga på en torsdag. jajävlar, det ska jag! Därför ber jag om ursäkt för eventuella stavfel och roligt ihopsatta ord eller krångligt isärskrivna ord. jag har helt enkelt inte kontroll på alla tio fingrar. Men nu får stå ut med det.

Sia har gjort en anna bra låt som heter Academia. Den lyssnar jag på nu. Jag tycker den är bra av främst tre anledningar. 1. Jag är akademiker. 2. Den har finurligt skriven text som man knappt kan sjunga med i när man är lite såhär... påverkad av alkoholhaltiga rusdrycker. 3. Jag är akademiker, jag vet att jag sa det. 3, igen. Hela skivan är jättejättebra.

Snart ska jag gå till Mårtenssons och plugga. Mårtensson är ett uteställe i denhär stan. Jag ska tydligen göra en studie av det sociala samspelet mellan människor, där. haha. vilket skämt, jag är ju inte helt okej i hjärnan. Varför blir jag alltid sånhär när det är viktiga grejer på spel?

Eller ångestskivan, eller söndagmorgonsskivan, eller borsta-tänderna-först-skivan. Vilken relation man än har, eller vill ha, till denhär skivan så är den värd långt mer än en lyssning. Skivan heter Some People Have Real Probelms och dethär är låten Electric Brid, mer känd som lindex raklamlåt för tillfället.

efter en sju timmar lång sömnsession ville jag inte bara ligga i sängen och göra absolut ingenting. Så jag bestämde mig för att traska ner till stan för att inhandla mig ett par jeans. Ni som har vart med ett tag tänker nu såhär, HM! hurfan tänkte hon här hon har ju shoppingförbud, men se, tänk för att mina absoluta favoritjeans gick, väldigt tragiskt, sönder förra veckan. Och då ringde jag till min mamma. Och då sa hon att det var okej att shoppa ett par jeans. Så nu har jag gjort det.

Efter det gick jag hem. Det var en himla snabb tur på stan. När jag kom hem skulle jag gå in i min lägenhet, men hell no, det går inte! Det är precis helt jävla omöjligt att komma in genom dörren. Jag hör folk i lägenheten. Det är brytmärken i dörren. Jag har haft inbrott. Först blev cykeln stulen, sen har de jävlarna tagit sig in i min lägenhet. Jag kände mig jävligt blottad, naken och tagen. Vafan gör man? Jag ringde HFAB, som inte svarade, men så tänkte jag såhär; innan jag ringer polisen och berättar att jag har folk i min lägenhet så åker jag upp och möter dom face to face. I hissen upp hade jag väl typ 250 i puls. Sen sticker jag in nyckelkortet i dörren och går in. Inte en enda kotte i lägenheten. Och alla mina grejer är kvar. Hur i helvete? Jo, mina damer och herrar. Jag har gått av hissen på fel våning, stoppat in mitt nyckelkort i nån annans dörr och hört nån annans panik då de tror att nån gör inbrott. Ibland kan man skratta rätt gött åt saker man gör. Tankspriddhet är jävligt sexigt.